Ståls

Det är jag som är stålkvinnan. Supermamman allan. Kan allt, fixar allt och är bara så sjukt bäst. För så är det ju.

Vissa dagar slår det mig hur mycket jag som människa klarar av. När jag bär upp dottern från bilen, med matkasse på armen, julklappspåsar hängandes från tummen, pulsandes i snön och försöka undvika alla isfläckarna under. Upp för trapporna, låsa upp dörren och sen bryter dottern ihop för att jag måste sätta ner henne på golvet. Min älskling, mitt underverk, hon har det inte så lätt. Att förstå varför hon inte är mer med pappa, varför han inte kan vara en ordentlig förälder och vilja vara mer med henne. Det är då jag är stålförälder. Mamman som kan allt. Som älskar sitt barn för två, som fixar allt, som ordnar allt och som ser till att hon har det bra. Och samtidigt ska jag få skit från pappans håll för att jag är en hemsk människa, jag ska stå ut med glåpord och fula gliringar, för sån är jag, stålförälder och kan ta allt. Vad gör man inte för sin älskling, sin ögonsten, sitt allt. För dig är jag stark. För dig är jag stålmamma. Enbart för dig så orkar jag allt.
Stålis, det är jag det.