Det är jag verkligen. Sporadiskt rasistisk. Mot dansk jävlar. Och vad det grundar sig i har jag ingen aning om men lik förbannat är det där. Den där ilskan som väller upp i kroppen så fot jag ser en nummerskylt med röd ram mitt i vägen för mig. För det är dom alltid, dansk jävlarna, i vägen. Med sina förbaskade husvagnar puttrar de långsamt mitt framför mig var jag än kör. Tror de är i maskopi. Dansk jävlar. För planera så de stör mig extra mycket är just vad de gör. Har hemliga möten där de äter kransekäge och bestämmer vems tur i ordningen det är att jävlas med mig.
Och vad tror ni händer? Jo, för att ha nån chans i världen att hitta en karl, vem som jag är inte kräsen, så har jag anmält mig till den lokala mötesplatsen på nätet. En dansk jävel är intresserad av mig. Och det värsta är att det är ömsesidigt. Fan med. Ödets ironi eller vad. Som om nån har suttit och ganskatt alla mina utbrott över danskar som är mitt i vägen och som straff för allt mitt skrikande så får jag en dansk att bli förälskad i. Så jävla typiskt. Hur ska jag kunna undvika det där bubblet i magen som leder till att det bubblar upp "jävla dansk" så fort jag lokaliserar en?
Jaja, nu ska vi inte gå händelserna i förväg, vi har ju inte träffats än. Men det där bubblet i magen är där. För han är så fin, rolig och framförallt intresserad av mig. Min dansk jävel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar