Igår var vi på min mosters femtioårskalas. Hon är en underbar människa, full med liv, optimism, glädje, kunskap, hyss och kärlek. Det finns inget stopp i henne, allt är möjligt. I höstas trycktes hennes barnbok som hon och hennes sambo har skrivit och teknat till. Hon har haft fyra doktorander och har sju stycken nu. Hon forskar i kemi. Hon sitter med i nobelkommitén. Hon är mamma till tre underbara pojkar varav en gick bort förra året i en hjärtattack. Hon har ett otroligt liv och jag är så glad att hon har ork till allt detta och får så mycket glädje och energi tillbaka från allt det hon gör.
På kalaset var det borsdplasering och jag hamnade mellan två doktorander, mitt emot mig satt en miljöingengör och bredvin henne satt en it-konsult och en som just nu forskar om hur falrigt det är med dubbdäck för miljön. Fantastiskt spännande människor absolut men, och nu kommer det obligatoriska men, jag är förskollärare. Jag har svårt att relatera till deras yrke och de hade väldigt så svårt att relatera till mitt. Men men, vi hade trevligt och framförallt så var det fint att så många var där för min underbara moster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar