Ägd

Konstigt det där med att vara någons käresta. För det är jag nu, någons speciella. Underbart och skrämmande och fantastiskt och läskigt och alldeles, alldeles underbart.

Fick sån där konstig panik i helgen och tyckte att vad hade jag i hans lägenhet att göra, jag bara pillar på saker och känslor för honom fanns inte. Då kom det. Det bubblade upp och gjorde fruktansvärt ont, tanken på att inte få ha han den där underbara i mitt liv mer. Stod nästan och bölade och tvångsgullade älsklingsbäsklingen en hel massa. Det är inte så konstigt att det kommer såna dumma tankar, jag är ju så van att vara själv, att reda allt själv. Och tankarna måste tänkas, jag måste få den där konstiga paniken av att vara utan honom. Den har jag ju för min dotter med men det var sjukt många år sen som jag hade den för en man. Min man. Mitt älskade underbara stora hjärta. Finast är han. Dottern avgudar honom. I Ronneby bor han. Det är galet långt bort. Men det funkar. Vi turas om att köra, dottern har en säng hemma hos honom och leksaker som han har fixat fram. Sa jag att han är underbar?
Han är det, underbar.
Så så är det nu, ägd är jag :)

Händning

Plötsligt så händer det!!!
Ibland så har man tur och nu var det min tur att ha tur. Jag fick ett trevligt samtal på jobbet i måndes av en rektor i Tollarp. Hon erbjöd mig ett lång tids vik. En tjänst som jag inte har sökt men de har kommit ihåg mig från när jag var där i september och nu vill de ha tillbaka mig. Ja tack sa jag!!! Så förhoppningsvis börjar jag redan i månads skiftet.

Nu känns livet sådär behagligt lätt. Bara sådär. Tänk så lite som gör så mycket. Det känns inte så tungt när man vet om att man är önskad på jobbet. Fick kramar när jag kom dit. Bara det. Bli bemött med öppen famn, för att jag är jag. Va jag längtar efter att få börja!! Nu är det bara en bostad där och en plats på en förskola till dottern, sen går det knappt att få det bättre. Men vill inte jaga på det i onödan. Har ju jobbet, resten kommer i sinom tid. Man ska stressa långsamt. Tänk om jag har för brotom och missar det perfekta läget för oss.Så går det inte att ha det.
Sån är jag, långsam skyndare lixom.

Nu focuserar vi på de små sakerna i livet, de som ger guldkant på vardan. Eller det som just nu gör att jag orkar. Ser ni att min fina orkidé blommar. Den har stått i fönstret i hur många år som helst och bara vatt grön och nu blommar den. Det är guldkant. Jag blir glad och lugn en stund när jag ser den.

Dottern mår inte bra av att va med sin pappa och dotterns pappa beter sig illa mot mig. Den sista är ingen nyhet men att han inte kan se steget längre och förstå att det även påverkar henne, det finns inte på kartan. Det är fruktansvärt jobbigt att ha med en sån manipulativ människa att göra. Det är få som tror på en för han verkar så trevlig och att man säger att det bara är teater det förstår de inte. Det är jobbigt att kämpa själv. För oss. För ett drägligt liv. För framtiden. Ensam är inte alltid stark men vad gör man när ingen stöttar en. Det finns en anledning till varför jag inte har tatt tag i det än. Att orka vara ännu starkare, att slåss ännu mer, att bli nermald, misshandlad och få skällsord kastade på en är inget jag längtar efter. Det är ett nödvändigt ont men jag hade mått bra av att slippa.

Tänk att få njuta av vardan. Av guldkornen, av glädjen, av att få vara bästa mamman till mitt barn. Jag vill få va livsnjutare, för min egen skull, för min flickas skull. Så det ska jag bli, livsnjutare till max. Måste bara kämpa mig igenom ännu en jobbig period.
Blivande livsnjutare, det är jag det.

Trix fix

Idag har vi vatt hemma. Suprice!! Det är inte allt för illa med lilla damen men hon hade hostat en del under natten så jag sa, som den kloka mamma jag är, att vi stannade hemma och vilade oss.

Lägligt nog har jag mått lite illa och haft ont i magen men inte har det hindrat dagens mys inte!! I förmidess så var vi och handlade för jag tyckte att är vi ändå hemma kan vi göra lite nytta, så jag hade letat upp ett chutney recept i min fina bok som skulle göras idag. Glömmer Ursula någon av alla ingredienser som behövs? Tro fan ja. Så imorgon måste jag köpa citroner. Kom ihåg kom ihåg kom ihåg. Har skrivit det på en lapp med som jag ska ha med mig imorgon. Och måste ha spolarvätska. Ännu mer kom ihåg. Helt slut är den. Typiskt med. Vet Ursula hur man öppnar motorhuven på den nya bilen? Tro fan nej. Satan med. Så imorgon ska jag stå med mina citroner och blänga på bilen och försöka lista ut hur man öppnar den förbaskade motorhuven så jag kan hälla i viagran.

Jaja, vi var inom Gittes tygkälla med för att leta stuvisar till mina burkar med chutney som förhoppningsvis blir klara snart. Så när de är klara ska de bli fint dekorerade med tyg, band och tjusiga etiketter. Tänkte ta med till en förskola som jag ska vara länge på och se om jag kan sälja några där och förhoppningsvis få lite fler burkar så jag kan göra grapemarmelad. Jag vill jag vill jag vill!! Ja jag vet, jag är inte frisk i huvudet, men å andra sidan så har jag aldrig påstått att jag är det. Och jag trivs med min knäpphet.
Det är jag lixom.

Pyntling

Tänk så underbart känsla som infinner sig bara för att man byter ut ett par blommor. Ut med de gamla och in med de nya. Tre nya fina blommor har vi varit och inhandlat idag och ni kan tro att det tog på krafterna.

För dottern är sjuk. Suprice lixom. Hostig snuvig och allmänt hängig. Och jag mår kymigt och lite illa i omgångar. Fick ringa och lämna återbud till mamma och säga att nej det går inte att ni kommer idag. Hon och min syster skulle kommit upp var det tänkt. Sur blev hon och lät anklagande för att jag kände att jag inte orkade med sällskap. Underbart det där att tantan lyckas låta anklagande, stött och sur för att jag inte mår bra och att dottern är förkyld. Fin vändning på vår annars guldkantade dag. Nå ja, iväg till blomsteraffären kom vi i alla fall under eftermiddagen. Helt kallsvettig, yr och illamående var jag där men det var värt det för så fint här är nu. Det ger en harmoni med fina nya växter, såna där utan lite brunt i kanten, som inte har börjat va sura för att de inte får vatten så ofta som de vill ha och som inte har krävt ö råd för att de vill rösta ut de andra växterna än.
Så nu njuter jag av lugnet innan ö rådet, opartiskt lixom.

Rågat mått

Då är det gjort. Dottern är nu satt i kö till en annan förskola. Igår när jag kom och hämtade henne så satt hon och tuggade på en röd paprika, något hon inte tål. Som personalen vet att hon inte tål men som de bara har förträngt.

Så där står jag, paprikatjuven med ett ledset barn för att hon inte får äta det hon tycker är gott och med en svidande kommentar om "vad är det nu hon inte får äta" kastad i ansiktet. Det ska inte behöva vara så. Jag ska inte behöva vara en bov i mitt barns ögon, jag ska inte behöva ta fula kommentarer från personalen på hennes förskola och jag ska fan inte behöva vara ledsen en hel dag på grund av det och arg hela denna morgonen. Så jag gjorde det. Inte det det, det gjordes förra helgen, utan jag tog det där beslutet om att nu är det bra, icke en minut till på skit förskolan. Tyvärr så blir det ett par minuter till för en plats på en annan förskola får man inte bara sådär. Men snart. I Tollarp. Blir långt att köra ett tag men det är det lätt värt. Så nu ska jag jaga nummer till folk som kan ha lägenheter i Tollarp och hoppas på napp snart så vi kan komma här ifrån.

Sån är jag, sur, tvär och hoppfull. Nu håller vi helg. Så det så!

I gång gående

Jag har hittat en bok om bara sånt som jag går ingång på. Går iof. igång på mycket men just detta gjorde mig så glad att jag hittade en bok om. Årets smaker heter boken och den tar upp mängder med olika marmelad recept, chutney och relish, safter, oljesmaksättningar, gelèer och diverse annat som är bara så fantastiskt underbart att göra!! Så nu jagar jag burkar, över allt och ingenstans, mellanstora och små för att fylla alla mina behov. Det kliar i fingrarna, jag bläddrar med andakt, njuter av varje ord och suger i mig hur allt ska göras och så underbart gott det kommer bli. Jag längtar efter att få sätta igång och producera, att få testa på nya recept, att få glänsa, att få vara världsmästare på fixing, att få vara jag.

Verklighet

I år har jag gjort det. Inte det det men det där som jag har tänkt på så många gånger att jag borde göra varje nytt år. Jag har satt upp ett helt vitt papper på kylskåpet som det ska skrivas upp viktiga händelser på, ja allt sånt som berör mig under detta året. Som att dottern fyller år, vännerna flyttar, alla barn som föds, fina semester minnen mm. Som jag längtar att få skriva ditt nåt!!

Och faktiskt så finns där nått som kan få första platsen på mitt årspapper. Jag tänker inte säga det än, men det är en bra början. Ja okej då, eftersom ni drar det ur mig så ska jag säga. Jag har fått fast anställning. Helt underbart och äntligen var det min tur!! Jaja, det var väl en sak till då. Jag har träffat nån. Han tjatade sig till en träff i måndes och tur var det för oj så trevlig han är. Så nu hoppas vi. Och längtar lite. Det är en trevlig känsla det där, att det pirrar lite och att få smyg längta lite. Och ännu trevligare är det att veta att det längtas tillbaka. Så nu smyg längtas det, och jag ler vid minnet av underbara pussar.
Smygis, det är jag det!!