onsdag 16 februari 2011

Händning


Plötsligt så händer det!!!
Ibland så har man tur och nu var det min tur att ha tur. Jag fick ett trevligt samtal på jobbet i måndes av en rektor i Tollarp. Hon erbjöd mig ett lång tids vik. En tjänst som jag inte har sökt men de har kommit ihåg mig från när jag var där i september och nu vill de ha tillbaka mig. Ja tack sa jag!!! Så förhoppningsvis börjar jag redan i månads skiftet.

Nu känns livet sådär behagligt lätt. Bara sådär. Tänk så lite som gör så mycket. Det känns inte så tungt när man vet om att man är önskad på jobbet. Fick kramar när jag kom dit. Bara det. Bli bemött med öppen famn, för att jag är jag. Va jag längtar efter att få börja!! Nu är det bara en bostad där och en plats på en förskola till dottern, sen går det knappt att få det bättre. Men vill inte jaga på det i onödan. Har ju jobbet, resten kommer i sinom tid. Man ska stressa långsamt. Tänk om jag har för brotom och missar det perfekta läget för oss.Så går det inte att ha det.
Sån är jag, långsam skyndare lixom.

onsdag 9 februari 2011


Nu focuserar vi på de små sakerna i livet, de som ger guldkant på vardan. Eller det som just nu gör att jag orkar. Ser ni att min fina orkidé blommar. Den har stått i fönstret i hur många år som helst och bara vatt grön och nu blommar den. Det är guldkant. Jag blir glad och lugn en stund när jag ser den.

Dottern mår inte bra av att va med sin pappa och dotterns pappa beter sig illa mot mig. Den sista är ingen nyhet men att han inte kan se steget längre och förstå att det även påverkar henne, det finns inte på kartan. Det är fruktansvärt jobbigt att ha med en sån manipulativ människa att göra. Det är få som tror på en för han verkar så trevlig och att man säger att det bara är teater det förstår de inte. Det är jobbigt att kämpa själv. För oss. För ett drägligt liv. För framtiden. Ensam är inte alltid stark men vad gör man när ingen stöttar en. Det finns en anledning till varför jag inte har tatt tag i det än. Att orka vara ännu starkare, att slåss ännu mer, att bli nermald, misshandlad och få skällsord kastade på en är inget jag längtar efter. Det är ett nödvändigt ont men jag hade mått bra av att slippa.

Tänk att få njuta av vardan. Av guldkornen, av glädjen, av att få vara bästa mamman till mitt barn. Jag vill få va livsnjutare, för min egen skull, för min flickas skull. Så det ska jag bli, livsnjutare till max. Måste bara kämpa mig igenom ännu en jobbig period.
Blivande livsnjutare, det är jag det.