...det har alltid varit den stora frågan, och nu har den landat i mitt knä. Jag fick mitt mitt lönebesked i fredes. Mindre än det uträknade existensminimum beloppet fick jag. Så jag finns inte mer.
Eller gör jag det? Ringde för att kolla med lönekontoret om det verkligen kan stämma. Jodå sa hon, 80% av lönen får du första veckan du är hemma 10% av lönen veckan där på. Och fyra vab dagar på det. Grattis!! Det blev inga pengar denna månaden. Och det är jul nu, om ni missade det. Jag har råd att handla idag men sen är pengarna slut. En julklapp är ordnad, that´s it lixom. Det får nallas duktig på sparkontot och sen ber vi den allsmäktige att skynda på försäkringskassan så jag kan få lite pengar där ifrån. I februari. För det är ungefär då de har lyckats få ordning på papperna. Älskar försäkringskassan. Not!!
Nått mer som jag inte älskar är han som var otrogen. Svin. Men varför jag har börjat tänka så mycket på honom den senaste tiden det kan jag inte förstå. Hans arbets schema snurrar i mitt huvud, den fantastiska lycko känslan som jag hade i hans närhet gör sig ständigt påmind, och har jag nämnt då jävla snygg han är. Frågan är bara vad detta betyder. Jag träffade en trummis innan, snygg han med, men min första tanke var att det inte var samma, det var ingen omedelbar attraktion. Den där samhörigheten fanns inte, den jag hade med det otrogna svinet. Svin. för det är det han är. Det finns ingen ursäkt för det hemska beteendet han hade. Eller har. Jag blir galen. Hur ska jag någonsin kunna träffa nån annan om jag inte kan sluta tänka på honom? Eller det kanske bara är saknaden av att tillhörigheten? Att det bara känns så rätt och naturligt med nån? Så kan det nog va. Det är nog inte honom i sig jag är ute efter utan den där känslan. Kärlekskänslan.
Så jag är fattig och kärlekslös. Det hade kunnat va värre. Jag är rik på kärlek till mitt barn och mina vänner, allt annat ordnar sig. Det tar bara lite tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar