Då satt jag här och var döende. Så jävla typiskt. Helgen är äntligen här och det finns sju miljoner saker att göra och dö stod inte på schemat. Är helt röd prickig på fötter och ben och det kliar lite. Väntar bara på att de ska rutta och ramla av. Eller det var en annan sjuka? Känns som det kan kvitta faktiskt. Kan ju vara att det är nässelutslag frän pencilinet som jag envisas med att trycka i mig varje dag...För säkerhets skull så tänker jag inte överanstränga mig idag. Kan ju trots allt leda till bortfall av vitala lemmar...
Igår var det middag på slottet som avslutades med dans i balsalen. Det serverades slottsstek och stämingen var på topp. Fantastist trevligt att umgås med människor i ens egna skikt och inte bara de som står längst ner på kast stegen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar